Folkbildning både lust och nytta

Många förknippar kanske studieförbund med ett fritidsintresse. Vi vill lära oss ett hantverk, delta i en bokcirkel eller sjunga i kör, därför att vi har lust och det är roligt.

Men folkbildning kan också innebära direkt och konkret nytta, både för den enskilde och för samhället. Exempel på detta är verksamheter som underlättar för människor att ta nya steg som för dem närmare ett eget arbete och egen försörjning. Eller bara komma närmare det svenska samhället.

Som alla i Hallsberg

Det är många människor som berörs av folkbildning som bidrar med nytta, för enskilda och för samhället. I dag handlar det inte minst om flyktingar.

Ifjol deltog nära 16 000 personer i studieförbundens verksamheter riktade till asylsökande och personer som berörs av det så kallade masskyddsdirektivet. (Det senare gäller personer som flytt kriget i Ukraina.)

Sexton tusen. Det är som om varenda kvinna, man och barn i en kommun som Hallsberg skulle gå i studiecirkel.

Regeringen har anslagit särskilda pengar för detta. De är en del av vad som kallas ”Statens samlade satsning på tidiga insatser för asylsökande”. Ibland talas det om TIA-pengar.

Nyligen presenterade Folkbildningsrådet, som är ett paraplyorgan för alla studieförbund och folkhögskolor, en rapport där de bedömt hur insatserna för flyktingar har fungerat. Svaret är tydligt positivt. På myndighetssvenska heter det att ”Verksamheten 2022 har uppfyllt bidragsgivningens syfte och mål.”

Folkbildningsrådets bedömning ligger helt i linje med en utvärdering som Statskontoret genomförde för några år sedan, på uppdrag av regeringen. I den studien, från 2020, pekar Statskontoret på att studieförbunden varit med och rustat deltagare, inte minst för att förbereda dem för studier i svenska för invandrare, SFI.

Starka gemenskaper

För Studieförbundet Bilda har verksamheter för asylsökande länge varit omfattande, inte minst efter den stora flyktingströmmen 2015 och åren därefter. Tillsammans med medlemsorganisationerna, som kristna samfund och lokala församlingar och föreningar, har det ordnats språkcirklar och aktiviteter för orientering om det svenska samhället.

Under 2022 hölls nära 900 sådana arrangemang i Bilda, hälften med svenska språket i fokus och hälften kring samhällskunskap. Nästan 6 000 personer deltog under det året.

Maria Nordmark är nationell utvecklingsansvarig för studieförbundets profilområde Samhälle. Så här förklarar hon varför Bilda har så goda förutsättningar för de här insatserna.

– Genom våra medlemsorganisationer – kyrkor och kristna organisationer – finns Bilda närvarande med starka gemenskaper på stora och mindre orter runt om i hela landet. Det är unikt. Och där finns en naturlig vilja att vara engagerad för andra, säger hon, men tillägger att Bilda också samarbetar med kommuner och en lång rad andra aktörer. 

En viktig poäng med cirkeln är att tydliggöra att städning är ett jobb som kräver kompetens och som det finns skäl att vara stolt över. 

Läs om Anna Ström och Linda Rohim, ledare och deltagare i en Städstart-cirkel i Jönköping. 

Apropå nytta så understryker Maria att folkbildningen har en viktig uppgift att fylla genom att erbjuda människor att ta första steget in i samhället. Och minskat utanförskap innebär stor samhällsnytta.

Hon hänvisar till en rapport som Jämställdhetsmyndigheten har presenterat i juni 2023 som särskilt uppmärksammar utlandsfödda kvinnors utsatta situation.  

Trots många ansträngningar att komma in i samhället och att etablera sig på arbetsmarknaden vittnar många om en känsla av minskad egenmakt efter ett par år i Sverige, skriver författarna till studien Mellan misstro och tillit. De konstaterar bland annat att ”avsaknaden av både socialt och professionellt nätverk skapar en isolering som försvårar situationen och minskar chanserna att hitta anställningar”.

– Det här är en viktig rapport, säger Maria. Det är precis de behov som den så väl beskriver som vi vill möta, för att öka dessa kvinnors trygghet, tillit till den egna förmågan och förtroendet för samhället. 

Analfabeter

Hos vissa grupper är utanförskapet särskilt tydligt. I Bildas vackra gula hus i Söderhamn pågår en studiecirkel i svenska språket för kvinnor där flertalet kommer från Somalia. Många är analfabeter.

För den här gruppen skulle det vara svårt att tillgodogöra sig en traditionell undervisning, tror cirkelledaren Anette Biller.

– Vi pratar tillsammans. Vi handarbetar. Och skrattar mycket när vi möts.

Hon förklarar att för många av kvinnorna är barnen den viktigaste kontakten med det svenska samhället. Barnen lär sig svenska, och blir ett viktigt skyddsnät för familjen. Men kvinnorna blir lätt isolerade. Och steget att förstå sig på sådant som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Skatteverket är stort. I studiecirkeln kan saker och ting bli mer begripliga.

I en språkcirkel som den här står nyttan i fokus, både för individen och samhället. Även om skratten och kramarna också är en del av mötet.

Det märks att Anette själv är djupt berörd av de regelbundna mötena med kvinnorna.

– De har kämpat så hårt i många år. Den här gruppen ligger mig oerhört nära hjärtat, säger hon.

Folkbildning och integration

Genom historien har både lust-aspekten och nytto-aspekten funnits med i folkbildningen, allt sedan den växte fram med studieförbund och folkhögskolor i början av 1900-talet.

När det svenska samhället förändrades från bondesamhälle till industrisamhälle och många människor flyttade och hamnade i helt nya sammanhang blev folkrörelser och folkbildning en brygga in i det nya.

Du kunde lära dig att spela mandolin och komma med i en strängmusikorkester. Och du kunde lära dig att skriva på maskin för att söka jobb. Två sidor av folkbildning – lust och nytta.

Den här dimensionen har varit gällande under alla år. Man skulle kunna tala om integration, ett ord som ofta används i dag men som alltid varit relevant för folkbildningen. Det menade Kjell-Åke Nordquist, docent och lärare på Enskilda Högskolan i Stockholm, när han för tio år sedan genomförde en studie för Bilda. ”Utan karta och kompass. 2014”

Om folkbildningens framväxt skrev han:

”Folkbildningen integrerade historiskt marginaliserade grupper i Sverige, inte bara till ett aktivt medborgarskap utan till ett på en grundläggande nivå värdigt liv som medmänniska i den lokala samhällsgemenskapen.”

Nordquist nämner tre ord: Marginaliserade. Folkbildning. Integrerade. De var relevanta när Sverige förändrades för 100 år sedan, och de är aktuella idag.

Folkbildning kan inte förstås, skriver Nordquist i sin rapport, enbart som en kontaktyta, en relation med människor som man delar ett intresse med. Folkbildning ska förstås som en ”gränsöverskridandets metodik”.

Folkbildningen leder människor över gränser, in i nya sammanhang, enligt Kjell-Åke Nordquist. Samtidigt påpekar han att integration inte kan ske utan lärande, utan bildning, i ett givande och tagande med andra.

Med andra ord: Möten med andra är nödvändiga.

Lära sig för att det är roligt. Eller för att ta sig över gränser, in i nya sammanhang. Som en språkcirkel för att lära sig svenska, eller Jobbstart för att ta ett par steg närmare ett eget jobb.

Folkbildning som lust och som nytta.