Samuel Gustafsson har satt sig tillrätta i hemmet i Jönköping efter en sen lunchpromenad. Han har haft hög musik i lurarna och berättar att musiken och promenaderna är sköna avbrott under de långa jobbdagarna som just nu är präglade av distansarbete vid skärm.

I juli 2020 tillträdde Samuel som förbundsrektor för Studieförbundet Bilda. Men kopplingen till Bilda är lång. Redan som ung musiker på 90–talet fick han kontakt med lokala studieförbunds musikverksamhet och sedan med Frikyrkliga studieförbundet, FS, som Bilda hette då.

Så småningom fick han en praktikplats på FS, vilket ledde till en projektanställning och längre fram en tillsvidaretjänst som utvecklare av ungdomskultur och musikverksamhet. Ofta kopplat till kyrkorna i Jönköpingsområdet, men Samuel byggde upp ett nätverk med kontakter i en bredd av olika lokala musikkretsar och verksamheten växte sig allt större.

Men vi backar bandet ytterligare.

Samuel växer upp på en bondgård strax utanför Tranås. Han är en så kallad sladdis och de två äldre syskonen är redan utflugna.

– Där hade jag en trygg uppväxt med mina föräldrar. Det är mycket som ska fixas på en gård och jag uppskattade det praktiska. Jag gillade att meka och det var mycket skruvar, muttrar och gängor som skulle passa ihop med varandra. Jag kan såhär i efterhand se att det hjälpte mig att lära mig logiskt tänkande samtidigt som det också var ett hantverk och kreativt skapande, säger Samuel.

Han gav pianospelandet en chans i ung ålder, men det tog aldrig riktigt tag i honom som elbasen skulle göra några år senare.

En annan viktig händelse är när Samuel får frågan från sin kusin, som då var 16 år och Samuel bara 13 år, om han ville följa med till SMU. Alltså till dåvarande Svenska Missionskyrkans Ungdom.

– Där hittade jag till en gemenskap där jag kände en tydlig samhörighet. Där blev jag sedd och hörd för den jag var, säger Samuel.

Här börjar en räcka av händelser och inkluderande sammanhang i Samuels liv som har präglat honom djupt, både som privatperson och yrkesperson.

– ”Ska du med?”, ”Vill du spela?”, ”Kom med oss!”. Det finns en rad tillfällen när jag har fått frågan om jag vill vara med som har varit otroligt värdefulla för mig. Dessa upplevelser att bli sedd och tagen på allvar utifrån den jag är har format mig. Det präglar mig fortfarande och har grundmurat mina värderingar om alla människors lika värde. Dessa upplevelser sitter ihop med det jag jobbar med inom Bilda idag och det är starkt för mig, säger Samuel.

Det finns ofta en vänlig och sökande ton hos Samuel. Ibland nästan lite försiktig. Men det händer något med rösten och kroppshållningen när vi kommer in på frågorna om allas lika värde. Här blir han övertygande och självklar och resonemanget återkommer under hela intervjun om vad som är det viktiga i arbetet

Gemenskapen i olika kyrkor, att få spela och driva ett rockband, studieår på två olika folkhögskolor fördjupade Samuel både som människa och i rollen som folkbildare. Han hinner också med att jobba, ibland heltid och ibland deltid, som telereparatör, maskinsnickare, brevbärare, taxichaufför och på hotell.  Vi har redan varit inne på vikten av att människor måste bli sedda, hörda och tagna på allvar. Men han lägger nu också till det respektfulla mötet.

– Det kanske låter enkelt. Men jag tror på det respektfulla mötet. Trots olika övertygelser, världsbilder, åsikter eller vad det nu må vara så måste vi tro på att vi kan mötas med respekt. Däri ligger växandet och bildningen. Jag har mött det i mitt egna liv och jag ser det hos oss i Bilda och i hela folkbildningen som skapar möten mellan människor hela tiden.

– Samtidigt så måste vi hela tiden utveckla metoder, utrusta och utbilda ledare och våga lita på långsamma processer för att det ska fungera, säger Samuel och nämner i nästa andetag tron på ”det livslånga lärandet”.

Under våren 2021 har det riktats skarp kritik mot folkbildningen i allmänhet och studieförbunden i synnerhet om organiserat fusk och pengar som hamnar hos helt andra grupper än vad som är tänkt. Även om Samuel ser att vissa uppgifter i kritiken är rent felaktiga, understryker han vikten av att ha koll på verksamheten.

– Det är mycket viktigt att hela tiden följa och utveckla våra kvalitets– och kontrollrutiner. Men folkbildningens idéer bygger på det fria och frivilliga och med tillit från staten. Vi får inte riskera att vår och hela civilsamhällets olika verksamheter tvingas regleras i allt större utsträckning som skulle kunna vara en negativ konsekvens av ett bristande förtroende, säger Samuel.

När jag ber Samuel att berätta om viktiga sammanhang eller situationer som illustrerar när verksamheten i Bilda verkligen fungerar vet han inte var han ska börja. Han säger att det finns ett oändligt antal berättelser. Inte minst från de första åren i Bilda (som då var FS) i mötet med unga musiker.

– En cirkeldeltagare ringde till och med hem till mig på en julafton och frågade om det gick att höja ljudet på basförstärkaren i studion, säger Samuel och ler stort åt minnet.

Men han nämner också mötet med en syrisk–ortodox församling i Linköping.

– Att se betydelsen av församlingen för dess medlemmar, men också samarbetet med oss i Bilda. Där vi kan få vara en resurs när det kommer till bildningsfrågorna. I de existentiella frågorna, hur det är att vara förälder och andra typer av studiecirklar, säger han.

Samverkan med olika kommuner i allt från integrationsfrågor till kulturprojekt tycker Samuel också är värdefullt.

– Samarbete med våra olika perspektiv och kompetenser där vi som folkbildare sätter fokus på lärande, bildning och kreativitet och kommunen bidrar med sina resurser och kompetenser kan ge riktigt bra synergier.

Han fortsätter med att nämna studiecirklar för personer med autism och Aspergers syndrom i en av Bildas regioner, men också de unika möjligheterna med studiecentret Swedish Christian Study Centre, SCSC, i Jerusalem. Listan och exemplen tycks kunna göras lång, ja.

Just nu ser Samuel en rad utmaningar som kommer påverka verksamheten. Förutom pandemin, så ser han hållbarhetsfrågorna, den psykiska ohälsan, digitalisering och demokratin som några viktiga områden. När det gäller det senare återkommer han till människosynen.

– Det är klart vi ska jobba med frågor om att förstå och lära demokratiska principer och att engagera sig för demokratin. Men jag vill också betona allas lika värde och rätten att bli sedd och hörd för den man är. Där vi också är med och skapar mötesplatser för lärande och respektfulla möten mellan människor. Här måste vi vara envisa och tro på att studiecirkeln är en demokrati– och deltagandeverkstad. Vi vill också uppmuntra till kreativitet och medskapande, säger Samuel och han hänvisar till Bildas utgångspunkt från en kristen livsåskådning.

Han nämner att samarbetet med medlemsorganisationerna och olika samverkansparter måste gå i takt för bästa resultat.

– I inledningen till den senaste verksamhetsberättelsen finns ett par nyckelmeningar tycker jag. Där står det ”Vi vill lära och förstå tillsammans. Utvecklas och bidra till ett samhälle där klyftor krymper – inte växer. Där mjukhet och tolerans lockar mer än polarisering och positionering”, avslutar Samuel.

Om Samuel

Namn: Samuel Gustafsson
Bor: Jönköping
Ålder: 53 år
Familj: Gift med Malin. Barnen Kajsa, Max och My
Läser just nu: ”Gud: Jakten” av Joel Halldorf
Lyssnar helst på: Energifylld rockmusik
Intressen: Familjeliv, musik, träning, att vara innebandyförälder och jobbar gärna praktiskt med händerna

Text: Wilhelm Blixt
Foto: Kamilla Kraczkowski