Samtal om Tio Guds bud och varför det finns regler
Gruppen består i dagsläget av 29 barn och detta är andra terminen där verksamheten sker i Motala, under föregående år var de i klostret vid Omberg söder om Vadstena där de varit sedan starten. Varje tillfälle har ett eget tema som till exempel förlåtelse eller Tio Guds bud där man i det sistnämnda följer upp med samtal om regelverk och varför det finns regler.
– Om vi har till exempel Tio Guds bud så har man då samtal om vad regler är bra för. Vad har man för regler i skolan, fotbollen eller i Sverige. Det finns olika regler i kyrkan. (…) Man talar om varför man har regler och varför det är olika regler på olika ställen, berättar sr Agnes.
Trots att gruppen är relativt stor och barnen är i olika åldrar tycker sr Agnes att de är förvånansvärt öppna och att de vill dela med sig av sina tankar och funderingar.
– Jag tror att de känner trygghet i att vi som ledare är stabila, det är vi som är där. Kanske också att föräldrarna har visat att de har en tillit till oss.
Två gånger i månaden under cirka nio års tid har sr Agnes lett studiecirklar i katolsk trosundervisning men eftersom åldersspannet inom gruppen är för närvarande rätt brett så har det blivit en utmaning att anpassa innehållet. De har provat lite olika tillvägagångssätt med att ha en gemensam genomgång i början och sen dela upp i mindre grupper och ibland ha en stor grupp.
– Man får vara väldigt öppen för situationen egentligen. Vilka barn som är där och vad som funkar. Och ibland räcker inte tiden till, man får anpassa sig hela tiden, säger sr Agnes.
En plats att återvända till
Syster Agnes berättar att hennes drivkraft är möjligheten att skicka med barnen kännedom om en trygg plats där alla får vara sig själva och som de senare i livet kan återvända till.
– Det som är viktigast för mig är att barnen ska få uppleva att Gud finns. Men också att han är kärleksfull och barmhärtig. Jag vill att de ska förstå att Gud finns där för dem i alla skeden, vad de än har gjort och var de än är. Någon gång längre fram i livet, när de kanske inte har kontakt med kyrkan, man vet ju inte alls hur deras vägar går, men att de ska ha med sig att ”där var det någon som lyssnade på mig”. Där fick jag vara mig själv och de sa att Gud är kärlek och barmhärtig. Att där får alla plats, det är det som jag vill jobba på, berättar sr Agnes.
Hon berättar att hon inte vill att det ska läggas någon tyngd alls på barnen utan att de ska få med känslan av att de duger precis som de är och att alla är välkomna tillbaka.
– Kunskap kan man alltid få någon annanstans, det kan man alltid läsa sig till men känslan av att vara sedd och att vara älskad, den känslan är det viktigaste för har man det då finns det en öppning för dem när det blir svårt eller när det är bra eller vad som.
Som erfaren cirkelledare tycker Agnes det är viktigt att det finns samspel i gruppen. Att ledaren ser alla och att alla känner sig delaktiga. Att lyfta fram de som inte självmant tar så mycket plats.
– Cirkelledarens uppgift är att hålla samman gruppen. Inte främst vara en ledare utan snarare vara den som får alla i gruppen att interagera med varandra, säger sr Agnes.
Jesus och barnen
Sr Agnes berättar att det är väldigt roligt att vara cirkelledare för just barngrupper och att de sprider mycket glädje. Men ett specifikt fint minne från cirkeln var när de hade en träff om evangeliet om Jesus och barnen, där efterföljande samtal handlade om vad barn är bättre på jämfört med vuxna.
– Det var ett väldigt roligt samtal. Ett barn sa att ”barn är bättre på att leka” och ”barn är bättre på att inte oroa sig”. Det tyckte jag var insiktsfullt av den åttaåriga pojke som sa det, berättar sr Agnes.
Ett annat fint minne sr Agnes delar med sig av var när en flicka kom fram efter en träff. Hon brukade alltid sitta väldigt tyst men då kom hon fram och ville berätta att det var hennes födelsedag nästkommande dag.
– Det är ett förtroende, hon ville berätta det för det var viktigt för henne, att få säga det, berättar sr Agnes.
Folkbildning – en möjlighet att prova något nytt
Sr Agnes berättar att hon är van vid studiecirkelsformatet, att det är så självklart i Sverige att det finns. Hon har inte bara samarbetet med Bilda under de här åren i sin roll som cirkelledare utan hon deltog i folkbildningsverksamhet även innan, bland annat i en ikonmålargrupp som deltagare. Hon säger att studiecirklar öppnar upp för att prova nya intressen som man sedan kan ta med och utveckla vidare.
– Den ger alla människor en möjlighet att skapa en grupp till ett ämne som intresserar dem och att man kan fördjupa sig i båda viktiga eller oviktiga saker. Men att man får hjälp att organisera sig.
Syster Agnes berättar att samarbetet med Bilda är bra, att Bilda finns att falla tillbaka på för stöd, vid utflykter samt hjälpt till att hålla organisationen på plats.
