Studiecirkeln som förändrade Lars liv
Uppdaterad:
Kan en studiecirkel verkligen påverka ett helt liv? I Lars Lindkvists fall är det så. Och då var det inte ens han själv som gick studiecirkeln – det var hans pappa.
Det började på 1970-talet, då Lars som ung tonåring, nyinflyttad i Järfälla norr om Stockholm, gick på en konsert i gymnasieskolans aula tillsammans med sin familj. Där spelade en grupp nyckelharpister och i pausen kunde man få titta på och prova instrumenten.
Lars pappa blev väldigt intresserad och bestämde sig för att han ville bygga en egen nyckelharpa. Sagt och gjort, något år senare fick han chans att gå en studiecirkel för att göra just det, anordnad av dåvarande Frikyrkliga Studieförbundet (nuvarande Bilda). När nyckelharpan blev klar fick Lars den och började spela.
– Då blev jag tipsad om att åka till låtkursen på Ekebyholm. Det var 1978, då hade jag spelat nyckelharpa i ett par veckor, berättar Lars.
På Ekebyholm fick han träffa en av de stora profilerna på nyckelharpa – Eric Sahlström, och fick spela tillsammans med honom.
– Det är ju lite av folkbildningens själ. Där satt jag som hade spelat i några veckor tillsammans med mästaren i hela världen. Och han och jag spelade tillsammans! Det har jag funderat på efteråt hur det gick till. Men det var jätteroligt och naturligtvis oerhört inspirerande! Sedan dess har jag varit på den kursen varje år sen.
Del av kursledningen
Bara fyra år efter hans första besök på Ekebyholmskursen, blev han även en del av kursledningen. Sedan 1982 arrangerar han numera kursen och är en viktig del i att nyckelharpspelare från hela världen samlas i fyra dagar på 1600-talsslottet i Ekebyholm i Uppland.
Riksspelmän och nybörjare spelar tillsammans i slottsparken, under de ståtliga ekarna som i många fall är lika gamla som visorna de spelar. Att kursen ska vara en öppen, inkluderande och trygg plats är något som kursledarna arbetar aktivt med. Nya deltagare ska alltid känna sig välkomnade och inkluderade.
– Vi pluggar på namnen inför kursen, så även om vi inte vet hur de ser ut så kan vi namnen, säger Lars.
De jobbar även aktivt för att inkludera nya deltagare i de spontana spelstunder som ofta uppstår, inne på deltagarnas rum om kvällarna.
– Då ska man lämna dörren öppen och visa att det är okej att komma in och vara med. Så att inte alla som varit med förut går in på rummen och stänger dörren, så de som är där för första gången blir över. Det jobbar vi aktivt med, betonar Lars.
Det Lars inte visste, när hans pappa gick den där studiecirkeln i att bygga nyckelharpa, var att folkbildningen skulle komma att påverka hela hans liv.
Nästan allting jag gjort har handlat om att skapa mötesplatser och få människor att växa tillsammans.
– Folkbildningen har haft jättestor betydelse för mig. Nästan allting jag gjort har handlat om att skapa mötesplatser och få människor att växa tillsammans. Även i mitt yrkesliv kommer det in, säger Lars.
Ett år efter att han börjat spela nyckelharpa ville Bilda att han skulle börja leda nyckelharpskurser.
– Det var väl lite väl färskt, tyckte jag.
Men efter ytterligare ett år gick han med på att börja leda studiecirklar.
– Då insåg jag att folkbildningens idé ju är att inte jag ska veta mest om allting, utan leda gruppen framåt. Det är spännande att se människor göra saker som de tror att de inte kan! Det har sporrat mig.
De hade gjort det de inte trodde att de kunde!
Lars berättar om ett tillfälle på Gotland, där han höll en kurs. Som avslutning skulle alla spela för publik. Då var det två nybörjare som blev lite oroliga – hur skulle de, som var helt nya, kunna spela offentligt?
– Då ska vi öva in en särskild stämma med er, sa jag. Det kommer gå jättebra! Ni ska spela de här långa tonerna, och då måste ni vara entusiastiska och se glada ut, instruerade Lars.
Efteråt kom flera ur publiken fram till dem och frågade hur länge de hade spelat – för de hade ju sett gladast ut!
– Då fick de tändning! De var ju faktiskt med. De spelade inte bara några fåniga långa toner, de gjorde ju faktiskt en insats. De hade gjort det de inte trodde att de kunde!
– Att min pappa gick och byggde en nyckelharpa var ju jättekul för honom under det året såklart, och han spelar fortfarande. Men det har ju påverkat hela mitt liv, avslutar Lars.
