Säckpipa – en utmaning som sticker ut
Uppdaterad:
Att spela säckpipa är inte lätt, det tar tid att bli bra och det låter väldigt mycket. Ändå älskar cirkelledaren Erik Carlsson instrumentet. "Det är inte så många andra som håller på med det, så man får sticka ut", säger han.
Det finns många sätt att spendera sina kvällar i decembermörkret. Ett är att träffas på ett folkbildningskontor för att tillsammans bli bättre på säckpipa. Det har Maria Forsgård, Sonja Viljamaa och Linnea Jonsson gjort tillsammans med cirkelledaren Erik Carlsson. De börjar med att plocka upp sina små smala svarta övningspipor, så kallade practice chanters.
”Den låter lite som en anka”, säger Erik Carlsson.
Övningspiporna används för att öva fingersättningen och tekniken som krävs för att spela säckpipa och övning krävs om man ska bli bra. Till skillnad mot ett piano som alltid låter som ett piano vid varje tangenttryckning är säckpipan ett instrument som kan ta månader att få någon ordning på.
”Det krävs att man är lite envis”, säger Maria Forsgård.
Envisheten och viljan att lära sig av varandra har fört den lilla studiecirkeln tillsammans. Linnea Jonsson som spelat i fem går igenom sin mörkblå fullstora säckpipans anatomi.
”Man blåser i munstycket för att fylla upp säcken och samtidigt måste man trycka med armen för att få luft och ljud i bordunerna samt i chantern som spelar melodin”, säger hon.
Men alla cirkeldeltagare har inte kommit lika långt.
”Jag tänker inte att jag är en säckpipare än, då jag inte riktigt behärskar den stora pipan, än. Jag måste arbeta med armstyrka så jag orkar pressa ut luften och jag måste få igång magmusklerna så jag kan hålla trycket bättre. Sedan kanske jag behöver en annan lägenhet istället för att spela i en studentkorridor” säger cirkeldeltagaren Sonja Viljamaa med ett skratt.
Högljutt kan det bli och alla deltagare använder hörselskydd. Men ljudet var också en del av tjusningen för cirkelledaren Erik Carlsson.
”När folk frågar varför jag började spela brukar jag säga att jag har flera olika anledningar. Först och främst bodde jag i Skottland och då blev jag ju skotsk. Dessutom har säckpipan ett väldigt häftigt ljud. Att spela på den är också utmanande och svårt och sedan är det inte så många andra som håller på med det. Så man får sticka ut lite”, säger han.
Även om det inte hör till vanligheten att spela instrumentet säckpipa finns det hopp om att bli fler. För att spela ihop är viktigt, både för samklang men också för motivationen.
”Jag har jättesvårt att hålla igång om jag inte spelar tillsammans med andra”, berättar Maria Forsgård och fortsätter ”ibland har jag bott på orter där det inte funnits grupper att öva med, då blir det svårt för man lär sig mycket av varandra”.
Att bli fler är också något som Erik Carlsson hoppas på.
”Min dröm är att vi skulle kunna få ett eget säckpipeband i Umeå. Det finns några stycken i Stockholm, Göteborg och Malmö, men det hade varit häftigt att få ett helt band här uppe som kan uppträda, gärna i kilt och tillsammans med trummor, så det blir som på riktigt” säger han.
Anmälan till nästa termins cirkel i Umeå dyker upp på Bildas webb inom kort!
