Reseminne – Olika levnadsvillkor

Resan var församlingens första, och hittills enda tyvärr, till det Heliga Landet. Vi började med att bo i på ett kloster i Ein Kerem för att därifrån besöka Jerusalem under flera dagar och göra en dagsutflykt till Betlehem, Ramallah och Taybeh på Västbanken.

Kontrasten mot Israel var slående. Jag upplevde t.ex. Ramallah som en plats full av sorg där de fåtaliga palestinska flaggorna tycktes sloka var de än hängde medan de blåvita i Jerusalem fladdrade stolt på så många platser. Kanske var stämningen påverkad av att vi träffade en palestinsk teaterman som berättade om sitt tunga arbete med teater för att skapa hopp bland ungdomar och andra, men som ständigt mötte svårigheter på grund av ockupationen.

Starkt minne

Det mest drabbande minnet var dock den lilla souvenirbutiken strax utanför Betlehem där en kristen palestinsk familj skapade arbetstillfällen för hela trakten genom att sälja lokalt tillverkade souvenirer till turister. Inte så lätt när man finns i änden på en liten väg som löper längs den väldiga muren mot Israel och dessutom är omsluten på tre sidor av denna betongskapelse som famnar deras butik likt en gigantisk gripklo. Varifrån ibland soldater riktade sina vapen mot dem när de hängde tvätt eller bara tittade ut genom fönstret, De höll modet uppe och jobbade på stenhårt, men det märktes att de var glada för varje besökare och för varje sak de kunde sälja. Hjältar i det lilla och fredliga.