SCSC:s Historia
Uppdaterad:
– Inte ens hela Sverige är värt så mycket som denna plats.
Orden är dr John Tleels. Platsen han talar om är huset där Bildas studiecenter i Jerusalem ligger.
Dr John Tleel borde veta vad han talar om. Han är född och har bott hela sitt långa liv i gamla stan i Jerusalem. Alla 1900-talets omvälvande förändringarna har han upplevt personligen. Men han har också nött stenarna, andats luften, präglats på djupet av den miljö som har en historia mycket längre och rikare än vilket enskilt människoöde som helst.
– Vi är motsägelsefulla. Oss går inte att förstå sig på. Jerusalem har gjort oss till dem vi är, förklarar han.
Men det är inte tandläkaren John Tleels historia som ska berättas här. Även om det är frestande. Utan huset där vi sitter och lyssnar på honom, vars rum med sina vitkalkade väggar och många fönster liksom svävar i Jerusalems hemlighetsfulla atmosfär.
En turkisk befälhavares bostad
Detta speciella hus historia försvinner ner i 1700-talet. Då var Jerusalem en obetydlig stad med ett halvt dussin tusen invånare i en avkrok av det enorma Ottomanska imperiet. Dess fornstora dagar var mer eller mindre glömda. 1800-talets romantiska upptäcktsresande ännu inte uppfunnet.
Med en inte alltför vågad gissning byggdes det för att fungera som residens för den högste militäre befälhavaren i staden – duzdar (då en militär titel, idag ett familjenamn). I citadellet – det som idag kallas Davids torn – huserade nämligen den mindre militära styrka som utgjorde imperiets närvaro i staden och dess omgivningar. Och var skulle han bo om inte i den enda ståndsmässiga kåken i närheten.
Jerusalems omvandling inleds på 1830-talet. Muhammed Ali som då styrde i Egypten slog sig fri från det ottomanska väldet och erövrade också en stor del av det heliga landet. För att kunna mota tillbaka hotet från söder tvingades sultanen i Konstantinopel att ta hjälp av de europeiska stormakterna. De försåg honom med modern vapenteknik. I utbyte öppnades det heliga landet för europeiska intressen av både ekonomisk och mer ideell art. Detta ledde till en modernisering av landet som så småningom också nådde Jerusalem.
Jerusalem, denna heliga stad, var självklart eftertraktad av det kristna Europa, som förlorat sitt fotfäste här efter korstågstiden. Även de inte tröttnar i sina beskrivningar av hur förfallen staden är, nu när de återvänder.
Att Jerusalem på nytt öppnas för europeiska pilgrimer innebär att turistindustri som än i dag är en betydande del av den lokala ekonomin ser dagens ljus. För första gången börjar det växa fram en bebyggelse utanför Gamla stan. Europeiska missionssällskap bygger det ena komplexet efter det andra.
Gamla stan var däremot inte så populär. De hygieniska förhållandena hade en del i övrigt att önska. Mellan Jaffaporten, där studiecentret ligger, och Nya porten fanns en uppsamlingsplats för kadavren av döda djur, vilket inte bara spred en förfärlig lukt, utan också orsakade sjukdomsepidemier. Men saker och ting förändrades. Snart hade Jerusalem fler sjukhus och skolor än den lilla befolkningen behövde. Varje utländskt missionssällskap ville ha sina egna institutioner.
Européernas inträde innebar ett hot mot den gamla ordningen på flera sätt. Den inhemska grekisk-ortodoxa kyrkan förlorade många av sina medlemmar till de anglikanska och lutherska kyrkorna. Något som ännu påverkar de ekumeniska relationerna.
