Under sommaren år 2008 åkte vi, en grupp av syrisk-ortodoxa ungdomar från UI, till Israel/Palestina. Resan kom att bli vårt livs viktigaste. Vi valde att åka dit med Bilda av många olika anledningar. Vårt primära mål och syfte var att i pilgrimsanda få se och uppleva de platser vi läser om i Bibeln. Men vi ville även att få en större inblick i Israel/Palestina konflikten. Vi besökte bland annat Nasaret, Betlehem och Jerusalem. Under resan fick vi se och uppleva helt obeskrivliga situationer som vi vill dela med oss av till er. (UI - Ungdoms Initiativet - är vår ungdomsorganisation, det funger som ett nätverk för alla ungdomar i hela vårt kyrkostift i Sverige. www.u-i.nu )

17/6-08 - Välkommen till Israel

Det har varit en tidig morgon, på vägen till Arlanda Stockholm. Vid incheckningen mötte vi det mest förunderliga vi någonsin sett på svensk mark - Israelisk polis. Vi blev förhörda och fick de konstigaste frågorna man kunde få. Inte alla blev förhörda, mestadels vår grupp och några till. Efter fem långa timmars flyg var vi framme i Ben Gurion. Där hamnade de flesta av oss på förhör. Inte alla, utan de som verkade mest misstänksamma. Exempelvis de som är födda i Syrien eller varit i mellanöstern tidigare. De frågor vi fick svara på var namn på föräldrar och farföräldrar, vad vi ska göra i Israel och om vi kommer vara i kontakt med palestinier, etc. De tog även adress och telefonnummer.

Efter många timmar när vi blev klara med de otrevliga anställda på flygplatsen träffade vi vår trevlige och hjälpsamme arabiske chaufför, som vi kallade för Abu Ahmad.

Våra första intryck bestod av alla de judar vi sett i olika utstyrslar, ex. kippar, lockar, hattar och kostymer. Snaggade kvinnor och annat okänt. Judarna på flygplatsen visade stort intresse för assyrier/syrianer och det syriska och arameiska språket.

Efter 3 timmars buss från Tel Aviv hamnade vi nu Nasarets berg. Vackra vägar och mycket att se. Vi var helt förbryllade över att vi äntligen var framme i Nasaret, staden där Jesus vuxit upp och där han gjorde sina första mirakler. Vi förstod inte riktigt att vi gick på samma gator som Jesus gick på.

Sen hamnade vi på klosterskolan och åt en konstig middag av arabisk talande assyrier/syrianer. Det är dags för vila, det behöver vi alla för att klara av nästa dags långa vandringar.

18/6-08 - Första dagen i Nasaret

Efter en väldigt tidig frukost åkte vi nu till Kanaan, vi besökte den katolska kyrkan, som är byggd på den plats där Jesus gjorde sitt första mirakel (Joh 2:1-11) Han förvandlade vatten till vin. Vi såg de krukorna som man menar var de krukor som Jesus använde.

Vi alla skrev böner och lämnade dem på de underjordiska ruinerna som än idag finns kvar. Vi gick även till den grekiska kyrkan där krukor även bevarats sedan långt tillbaka. Dessa kyrkor ligger bara stenkast ifrån varann.

Vi åkte till Taborberget. Helt otroligt var det. (Mark 9:2-13) Vi stod på det berg där Gud öppnade himlen och sa till de samlade: “Denne är min Son, den Älskade. Lyssna till honom!”

Det var så vackert däruppe, utsikten var unik och känslan var ovärderlig. Våra böner ekade i kyrkans sal och våra ögon var förundrade när vi tittade ner från bergstoppen.

Efter detta var vi i bebådelsekyrkan, på den plats där en ängel uppenbarade sig för jungfru Maria och sa till henne att hon skulle föda Guds son. Vi gick även en lagom lång promenad från den brunn där jungfru Maria fick uppenbarelsen och därifrån hon sprang i rädsla, hon sprang till hennes hem, nu bebådelsekyrkan, för att gömma sig.

Efter detta besökte vi S:t Josefs kyrka, Jesu världslige fader. Vi såg den plats där hans snickeri låg, inte långt ifrån den heliga familjens hem. (Som även låg i bebådelsekyrkans ruiner) Att se det hem där Jesus växte upp var helt otroligt.

Efter att vi åt mat på en fin restaurang gick vi till ett museum, ett så kallat live spel, vid namn Nazareth Village. Ett stort område med gamla ting som är avspärrat och renoverat för att se ut så som på Jesu tid. Det fanns även folk utklädda som på Jesu tid. Det var väldigt spännande att se, och det tog oss långt bak i tiden. Det gjorde det enklare för oss att förstå hur allt utspelade sig.

Efter detta hade vi ett möte med en kristen palestinsk grupp som är emot Israel. Gruppen heter Sabeel Youth. Deras tanke är vacker - men de har gått ifrån den kristna tanken och de tre tjejerna vi mötte har gått ifrån den syrisk-ortodoxa tanken. De kallar sig inte först och främst kristna, eller assyrier/syrianer. Utan först och främst palestinier och även konstigt nog, araber. Vilket vi upplevde som väldigt sorgligt. Det vart en häftig debatt. Från vår sida önskade vi att de skulle prioritera lite annorlunda. Att dem fortfarande ska strida för sin sak, men att hålla tag om sina egna rötter mer.

19/6-08 - Tiberias sjö & Saligprisningarnas berg

Dagen började med en varm båttur med judar som försökte sälja Davidsstjärnor till oss. Tiberias sjö är vart Jesus och Petrus gick på vattnet (Matt 14:25-33).

Därefter åkte vi till Saligprisningarnas berg där Jesus predikade: “Saliga är dem fattiga, dem tillhör himmelriket…“. Det var otroligt vackert däruppe och våra sånger ekade inne i kyrkan. Alla blev fascinerade över det fornsyriska språket. Det språk Jesus själv talade. Det var en mäktig och samtidigt ödmjuk känsla att gå på det berget i Galileen.

Efter detta for vi av till Tabgha, där Jesus mättade fem tusen män med 3 bröd och 2 fiskar. Den gamla kyrkan hade golv av mosaik som lades bara 300 år efter Kristus. Vi såg även en stor sten i mitten av kyrkan som blivit formad till en fisk, och som skapades under samma tid.

Vi åkte vidare och såg de gamla ruinerna i Kapernaum, där såg vi även S:t Petrus gamla hem. Pentagonkyrkan, den gamla synagogan som det låg bara ruiner kvar av.

Vi åkte nu vidare mot Golanhöjderna där vi träffade Marla, en judisk bosättare. Hon berättade för oss sin sionistiska synvinkel kring Israel/Palestina konflikten. Att palestinierna egentligen inte har något att göra i Golanhöjderna. Vi upplevde henne som väldigt naiv och stödjer inte hennes moral alls.

Vi fick se Golanhöjderna från otroliga höjder och vattnet som halva mellanöstern lever av, bl.a. Libanon och Jordanien. Vi besökte även en annan plats som gränsade till Jordanien och Syrien. Marla tyckte att vi var en trevlig grupp, den trevligaste hon träffat, fastän det gick fram klart och tydligt att vi inte stödde hennes teorier.

Vi åkte vidare till Meshta al Chams. Vi träffade otroligt trevliga druser. Vi hade en vandringsrunda med vår trevlige guide Taiseer. Vi fick se spännande områden spärrade av Israel. Minor och basstationer med soldater låg exakt överallt. Taiseer berättade om ockupationen och hur Israel bara spärrade av området helt plötsligt en dag. Nu har han inte sett sina bröder på 20 år.

Det som finns mellan honom och hans bröder är 200 meter yta och ett stort antal minor. Utöver järnstaketer så är ytan emellan alltså fullt av minor. Så dem kan aldrig träffa varandra rent fysiskt. På högtider brukar dem kommunicera via megafoner. Det är väldigt sorgligt det Israel gör mot druserna på Golanhöjden. Efter detta åt vi en traditionell drusmiddag, och det var jättegott!

När vi snart skulle gå till sömns, bestämde sig tjejerna i gruppen för att promenera i byn och fick vara med och tillverka burgul på traditionellt vis. Detta medan killarna och Fader Gabriel tittade på fotbollsmatchen på hotellet.

Dagen har varit väldigt lärorik och vi har tagit in enorma mängder kunskap och blivit upplysta kring situationen i Golanhöjden.

20/6-08 - På vägen mot Jerusalem

Vi åkte mot berget Hermon, liftade upp ända till berget och gick många kilometer ända upp till toppen. Vilka otroliga utsikter. Gud skapelser är vackra. Vi såg ut över Syriens och Libanons berg. Vi såg även många Israeliska basstationer överallt på berget. Berget delas av Syrien och Israel.

På vägen mot Jerusalem gjorde vi ett ganska snabbt stopp vid jordanfloden, där Jesus döptes av sin kusin Johannes döparen. Vi såg folk bli döpta i jordanfloden. Vi badade i vattnet.

Väl framme i Jerusalem fick vi hjälp av två arabiska killar att bära alla våra 260 kilo bagage till klostret (c:a 2 km). I vårt vackra kloster, S:t Markus, packade vi upp allt och hade sedan en välbehövd kvällsbön.

Vi mötte människor som kom att bli nyckelpersoner i vår resa, bl.a. munkprästen Chamoun och den 20-årige studerande diakonen Chadar.

21/6-08 - Via Dolorosa och Olivberget

Morgonen började på ett traditionellt vis med morgonbön i klostrets kyrksal. Bönerna är på syriska och är både talad bön och sång. Det är ett härligt sätt att börja sin dag på, genom att lägga den i Guds händer. Vid frukost fick vi ännu mer lära känna munkprästen Chamoun. Han berättade för oss hur allt funkar i klostret och vad som händer bakom dess väggar.

Via Dolorosa var en väldigt obeskrivlig upplevelse, en hård väg för oss att gå. Vi började på den sjunde stationen, det var på denna plats Jesus vilade sitt huvud mot en sten för att han inte orkade stå upp, han hade nämligen blivit hårt misshandlad av soldaterna.

Fader Chamoun berättade för oss om varje plats vi besökte, och vad som hände där. Han berättade helhjärtat och lät sig själv beröras lika starkt för varje station. Fader Chamoun släppte ofta en tår och talade med en darrande röst. Det var känslosamt för hela gruppen. Det var nu det uppenbarades för oss så starkt; hur mycket Jesus älskar oss att han lät sig själv utstå allt detta för vår frälsningsskull. I en enad hymn till Gud sjöng vi och tillbad Hans heliga namn.

Vi fick se fängelset där Jesus satt inlåst; det upprörde många av oss att se på vilket sätt vår vackra Jesus satt fängslad, i det underjordiska fängelset. Men vi bad och tackade Jesus för att han valde den vägen för oss. Vi hann även besöka fängelset var Aposteln Petrus satt.

Därefter gick vi vidare till en gammal vattentunnel från Jesu tid som var byggd av romarna. Vi fick lära oss hur de bevarade vatten som folk drack av. Det fanns även små kistor för spädbarn som vi fick se i tunneln. Det var nämligen hög spädbarnsdödlighet på den tiden.

Vi kom därefter till kyrkan, på den plats där man reste upp korset som Jesus skulle hängas på. Vi fick även se spel inristade på de välbevarade golven där man säger att soldaterna kastade lott om hans kläder. Det är en sak att läsa det i bibeln, men att faktiskt få se det med egna ögon var en obeskrivlig upplevelse.

Vi besökte även en ruin som var ett hus för de sjuka. Där Jesus botade den lame mannen som inte kunde ta sig ner till det helgade vattnet; han ville ha hjälp att komma ner till vattnet. Men Jesus botade honom genom att röra honom istället.

Vi fortsatte sedan mot Olivberget. Men på vägen dit stannade vi till i Jungfru Marias gravkyrka. Det var en lång och gammal trappnedgång innan vi äntligen kom ner och fick be en bön.

När vi kom upp en liten bit på Olivberget, så stannade vi till i den rysk-ortodoxa kyrkan. Denna kyrka är byggd till Maria Magdalena. Hon hade gått till kejsaren med ett ägg som gåva efter att Jesus hade blivit korsfäst och talade för att han hade blivit orättvist dömd av Pontius Pilatus. Med detta medförde att Pontius Pilatus själv blev dömd till döden av kejsaren. Vi stannade i kyrkan och vår kyrkokör sjöng några lovsånger på vårt språk. När vi sjungit klart kom några glada präster och nunnor fram och tackade och berömde för de fina sångerna.

Väl uppe i Olivberget kom vi till ett område, där målningar av texten “Fader Vår” fanns skrivna på alla möjliga språk, prydda på väggarna. Vi såg självklart vårt språk, syriska (suryoyo), likaså armeniska, arabiska, svenska, mandarin och andra väldigt intressanta språk. Det gladde oss att se att “Fader vår” och läran om Kristus och hans kärlek har spridit sig runtom i världen. Efter detta såg vi även den plats där Jesus lyfte av och åkte upp till skyarna. Det var på en speciell sten han lyfte av ifrån och där bredvid den bad vi “Fader vår” på syriska. Eftersom vi vördade och respekterade platsen så väldigt mycket, blev en stor del av vår grupp arga och chockade när en amerikansk man placerade sin fot på stenen för att demonstrera hur Jesu fot förmodligen var placerad.

Vi började röra oss tillbaka mot klostret, men eftersom alla var så trötta tog vi taxi tillbaka. Idag var första gången vi fick träffa Jerusalems biskop Mor Severios Malki Murad. Vi hälsade på honom och han gladde sig väldigt mycket över vår närvaro. Likaså gjorde vi. Efter mötet med vår biskop begav vi oss till den syriska scoutföreningen där vi fick möta andra assyrier/syrianer som bor i Jerusalem. Vi diskuterade situationen för de syrisk-ortodoxa i Jerusalem och hur armenierna behandlar dem. Vi blev väldigt upprörda över situationen självklart.

Vår första dag i Jerusalem kom att bli väldigt känslosam och händelserik. Och detta var bara början på allt det underbara vi skulle få se.

22/6-08 - Gudstjänst i Uppståndelsekyrkan

Dagen började med en stark och väldigt känslofylld promenad genom Jerusalems trånga gator. Det var nämligen en söndag och vi skulle fira gudstjänst i uppståndelsekyrkan (också kallad gravkyrkan). Promenaden i sig var väldigt speciell. Biskop Mor Severios Malki Murad som ledde gruppen kände sig speciellt glad och kanske lite stolt över att ha med en ung grupp från Sverige bakom sig som en liten syrisk-ortodox armé.

Samtidigt fick vi också reda på lite fakta om uppståndelsekyrkan vad gäller vårt folk. Det visar sig att uppståndelsekyrkan har orsakat mycket splittring emellan de olika kristna i Jerusalem. Det började med att vårt syrisk-ortodoxa folk hade uppståndelsekyrkan i första början, sen hamnade det genom våld i armeniernas händer. De olika trosinriktningarna som finns i uppståndelsekyrkan har fått sig själva olika bitar och delar. Men de folk som är mest missgynnade idag är faktiskt vårt folk och det koptiska folket.

Vi (Syrisk-ortodoxa) har nämligen speciella krav på oss, medan alla trosinriktningar får behålla sin bitar och delar alla dagar i veckan, så får vi bara ha vår bit en dag i veckan. Nämligen söndagen. Man har även satt upp hårda bud; om vi av någon anledning någon gång skulle behöva avboka en söndags gudstjänst då skulle vi förlora det lilla kapellet för alltid.

Man kan fråga sig själv varför det ser ut så här i den heliga staden? Det har vi i alla fall frågat oss själva. Vi har i alla fall lärt oss att vi måste ställa upp för vårt folk i Jerusalem, speciellt i bön.

Vistelsen i det lilla förfallna kapellet i uppståndelsekyrkan upplevdes som obeskrivligt. Att med sitt folk i Jerusalem och på den plats där Jesus dog och uppstod, ha en gudstjänst är obeskrivlig. Att ta nattvarden på denna plats, var för oss kanske det största och viktigaste vi kunde uppleva i Jerusalem.

Speciellt glada var vi för Fader Gabriel Barqasho som för första gången fick hålla en gudstjänst i det Heliga Landet. Vi vet att han värderade det högt och det gjorde oss väldigt glada. Fader Gabriel själv beskrev situationen som väldigt nervöst, men han var positiv och säker på att allt skulle gå bra. Och det gjorde det sannerligen.

Efter detta så hade vi en liten shoppingstund, då passade folk på att köpa kors, smycken och annat fint. Vi bestämde oss för att under resans gång bara shoppa av vårt folk och av det koptiska folket, för att de hade det som sagt svårast. Efter att vi haft lite sightseeing så gick tillbaka till uppståndelsekyrkan för att lägga våra köpta smycken och kors på gravstenen för att de skulle bli helgade.

Denna dag har vi fått ta in väldigt mycket intryck av varandra, vi har lärt känna varandra på ett djupare plan i och med att vi har öppnat oss själva för varann. Det blev mycket tårar men också mycket skratt. Vi tackar Fader Gabriel för sin närvaro, han har styrkt oss alla.

Under kvällen hade vi det roligt tillsammans med Biskopen och Fader Gabriel. Vi njöt av varandras sällskap, skrattade och sjöng. Det var ingen tvekan om den vackra gemenskap som hade byggts under denna dag. Vänner för livet har skapats.

23/6-08 - Judiska kvarteret och Briefed Families

Dagen började med visit på det ökända klippmoskén. Därefter delade gruppen upp sig för att se de olika områden som finns i Jerusalem. Det finns armeniska kvarteret, arabiska kvarteret, men hälften av oss besökte kristna kvarteret, andra halvan besökte judiska kvarteret.

De som besökte judiska kvarteren fick se och uppleva de spännande saker man endast tidigare har sett på TV. Vi var tvungna att ta oss förbi en checkpoint, där man skannade oss och såg på våra pass. Vi såg klagomuren, gick fram och rörde dess beklagade väggar. Det var intressanta möten med judar. Däribland fick vi se en traditionell Bar mitzvah.

Vi fick även se något som var väldigt färskt för den delen av Jerusalem. Nämligen utgrävningar av gamla böneplatser nära Salomos tempel. I bibeln läser vi om Salomos tempel och Jesus berättar om den att den ska byggas upp innan hans återkomst. Det var alltså en arkeologisk plats vi åskådade.

På eftermiddagen satte vi oss ner på Bildas studiecenter, med två representanter från en organisation som heter Briefed Families. Dem berättade för oss om deras situation. De båda har förlorat sina barn på grund av Israel/Palestina konflikten. Ibrahim som förlorade sin son i en avsiktlig bilolycka av en judisk bosättare, och Ben som förlorade sin dotter i ett bombdåd av palestinier.

Det var väldigt betryggande för oss att se, att mitt i allt hat, finns det faktiskt dem som vill motverka hatet och motarbeta våldet. Dem är ute efter en fredlig nation. Det var en värmande situation.

24/6-08 - Koptiska klosterområdet & Döda havet

Det var en tidig morgon och vi for iväg till västra Jeriko, mer specifikt till berget S:t George. Vi tittade på klostret från en väldigt hög kulle. Det var vackert att se klostret, som liksom var inbakat i berget.

Efter denna magnifika upplevelse åkte vi till det koptiska klosterområdet och fick träffa en munk vid namn Antonios. Han var en helt otrolig gudfruktig man som i sin ödmjukhet erbjöd av de frukter som fanns i deras stora trädgård. Han själv gick ut och plockade dem åt oss. Det var en ödmjuk gest. Han behövde inte klättra upp i träden och plocka frukter till oss, men ändå så gjorde han det.

Kyrkan är väldigt gammal, man kan se det på den gamla mosaiken. Något väldigt speciellt också är att Sackeus reliker finns här. Inte långt ifrån den gamla kyrkan finns också det enorma och gamla trädet där man tror att Sackeus klättrade upp för att kunna få en glimt av Jesus.

Efter vår härliga fruktstund i det koptiska klosterområdet så for vi av till Döda havet. Det var precis så som vi trodde, så salt att det sved i ögonen bara man klev ner i vattnet. Döda havet ligger ca 400 meter under havsnivån och har en salthalt på 30%. För att vattnet är så salt så flyter man när man kliver ner i vattnet. Vattnet och den mineralrika leran som finns på botten har en välgörande effekt på kroppen och huden.

25/6-08 - Taibeh & Yassir Arafat

Denna dag åkte vi med vår guide för dagen - Raed, till en by i västbanken som heter Taibeh. Vi besökte ett ölbryggeri som tillverkar Taibeh öl. Vi fick oss en rundtur i bryggeriet och fick även smaka av deras öl, som hade en besk smak som de flesta tyckte om. Gruppen tyckte om detta besök då vi blev välbemötta. Vi blev glada för deras skull, då det har gått bra för bryggeriet de senaste åren. Dem säljer även sin öl utomlands och har ett dotterbolag i Tyskland.

Därefter tog Raed oss igenom byn Taibeh, som heter Afram i bibeln och dit Jesus och hans lärjungar ofta var på besök. I denna by offrar de kristna fortfarande djur till Gud som man gjorde innan Jesu tid. Vi fortsatte igenom byn och såg ruiner som är flera hundra år gamla, och därefter åkte vi vidare igenom Palestina med vår buss till Ramallah. Där stannade vi vid Yassir Arafat grav, vilket var ett uppskattat besök.

Vi åkte vidare, åt lunch på en restaurang i Taibeh, med goda förrätter och blev mätta på de så vi hoppade över varmrätten. Vi åkte tillbaka till Jerusalem och träffade en föreläsare vid namn Wassim Khazmo i Bildas center. Föreläsaren som är syrisk-ortodox och har titeln kommunikationsrådgivare för förhandlingssupportenheten PLO (Palestinska Befrielse Organisationen).

Wassim vill ha ett fritt Palestina. Han anser att den mur som är byggd mellan Israel och Västbanken (och som numera utgör stor del av de Palestinska landsområden) är en kränkning. På kvällen åt vi middag på ett hotell i Jerusalem, där vi åt fler gånger. Efter middagen promenerade vi alla tillbaka till S:t Markus klostret, där vi hade en utvärdering och önskade varandra en god natt.

27/6-08 - Betlehem

Idag for vi av mot Betlehem, Kristi födelse stad. Vi var först tvungna att ta oss förbi en checkpoint som påminde mer om labyrinter än annat. Väl framme i Betlehem så fick vi träffa vår kristne turistguide Ayman, som utöver turistguide också var skådespelare.

Vi besökte den syrisk-ortodoxa skolan vid namn S:t Afrem. Skolan startade år 2003 med 15 barn. Idag finns nu över 150 barn i skolan. Med mycket bidrag har skolan lyckats i många aspekter, med stöd från olika delar av världen. Skolan bär också ansvaret att lära ut det syriska språket (Suryoyo) till barnen. Det kommer även startas kurser i språket för barnens föräldrar.

Vi kramade barnen, delade ut svensk godis och böcker på syriska och kthobonoyo. Efter att vi hade haft en pratstund med den kvinnliga rektorn så begav vi oss till Bethsahor.

Bethsahor betyder “Herdarnas äng”, det var alltså här herdarna fick se stjärnan och följde den till Kristi krubba. Vi besökte underjordiska grottor som beboddes för tvåtusen år sen. Efter detta åkte vi tillbaka till Betlehem. (Dem små städerna påminner mer om stadsdelar, dem är alltså bara några minuter ifrån varann med bil)

Vi besökte nu födelsekyrkan, det var vid denna plats Jesus föddes. Vi gick in och såg den gamla kyrkan; mosaikgolv och långa uråldriga pelare. Vi såg även självaste födelseplatsen som låg under kyrkan.

När vi vid ett altare gick fram för att be, kom en armenisk munk fram till oss och ropade högt: “Syrisk-ortodoxa!? Flytta på er! Gå till ert altare! Be inte här!”. Vi blev självklart arga, vi såg den enorma klyfta som splittrar kyrkan idag - och det är djävulens verk.

Så vi gick till vårt syrisk-ortodoxa altare och bad där.

Många tror att de kristna, och speciellt de i Betlehem inte är del av Israel/Palestina konflikten, men så är det inte. År 2002 blev födelsekyrkan beskjuten av Israeler som flög i helikoptrar ovanför kyrkan. Anledningen till beskjutningen var påståendet om att palestinska spioner gömmer sig i kyrkan. Under beskjutningen mördades bl.a. en präst och tvåtusen år gammal arkitektur blev demolerat av Israels vapen.

Efter besöket i födelsekyrkan åkte vi iväg till vår lilla syrisk-ortodoxa kyrka. Vi träffade prästen, Boutros Nehme och hade en frågestund med honom. Vi talade bl.a. om vårt folks situation i Betlehem. Vi avslutade vårt visit i den syriska kyrkan med att dela ut kläder och andra presenter till barnen och folket. Samtliga presenter var från Sverige.

Nu var det dags för alla att åka till de olika familjer där vi alla har fått boende. Det var spännande för alla, att se hur de kristna bor i Betlehem, och en djupare inblick i deras liv.

28/6-08 - Betlehem, dag 2

Idag åkte vi till det oroliga Hebron. Det var väldiga passkontroller, och många checkpointer att sa sig igenom. Något som förföljde oss under vår dag på Hebron, var ett dussin palestinska barn, som försökte råna oss på våra ägodelar. Vi besökte moskén som låg vägg i vägg med synagogan. Här har man bevarat reliker av Abraham och hans fru Sara, även Isak och Lea. Det sägs även att Adams urgamla reliker finns bevarade i Hebron, möjligtvis under de religiösa platserna. När judarna och muslimerna sågs via en delad yta som självklart är stängd med galler från båda hållen, så spottade dem på varandra och slängde grönsaker. Det var en komisk syn, vi var ju i moskén, alltså muslimernas sida, och när vi kikade igenom gallret så såg vi två judar som spottade på oss. Det var hemskt nedvärderande, fastän vi inte är muslimer eller araber.

Utanför moskén mötte vi några Israeliska soldater. En av dem, Robin, som är drus från Golanhöjderna, hans del av byn ockuperades av Israel och därför tvingas han tjänstgöra för Israel, fastän han inte är jude. Han var en trevlig ung kille som berättade för oss om sin situation som soldat i Israel. Han berättade om sitt missnöje för Israel, och att han egentligen inte stödjer Israel, men att han tvingas tjänstgöra i vilket fall som helst.

Efter vår dag i Hebron, så åkte vi tillbaka till Bethsahor och Betlehem. Vi shoppade runt, åt middag, och besökte olika heliga platser. Mot dagens slut åkte alla till sina hem.

29/6-08 - Gudstjänst i Betlehem

När vi hade gjort oss i ordning och alla tagit farväl kom Ayman och Remi för att plocka upp oss. Vi åkte iväg mot den syrisk-ortodoxa kyrkan för att närvara på gudstjänsten. Till vår stora besvikelse visade sig att Fader Gabriel vart akut sjuk och kunde inte förrätta gudstjänst i kyrkan. Betlehems syrisk-ortodoxa skara och Fader Gabriel själv hade sett mycket fram emot det.

Körtjejerna i gruppen tillfrågades att dela med sig av tre vackra hymner under gudstjänsten. Flickorna sjöng så fint att det blev en succé, nästan alla som var i kyrkan kom fram på slutet och tackade för dem vackra sångerna. Efter gudstjänsten fick vi sitta en stund med några ur församlingen och några från kyrkoledningen. De berättade för oss om den svaga ekonomiska situationen i Betlehem och vi diskuterade hur vi från Sverige och resten av världen skulle kunna bistå med hjälp.

Nu hade vi bråttom mot och förbi checkpointen. Tyvärr så tog det en stund tills alla kunde komma förbi. Den israeliska militären är väldigt otrevlig och problematisk, så det vart lite av ett hinder för oss att komma igenom, men inom en timme var vi alla förbi.

På kvällen åt vi middag på Christmas hotell, det var en mycket fin restaurang. Tillsammans med oss hade vi Maria från Bildas studiecenter i Jerusalem (SCSC) och en syrisk-ortodox kvinna från Sverige som också bodde på klostret med oss.

30/6-08 - Farväl Jerusalem

Efter den sista frukosten med biskopen och munkarna så gick vi till armeniska kyrkan. Det var hemskt vackert med alla lampor som hängde ner från taket i deras kyrkolokal. Vi samtalade med den armeniske biskopen och gick sedan vidare för att tatuera oss.

En pilgrimsresa till Jerusalem innebär för de ortodoxa en liten tatuering på handen eller armen. Egentligen så var traditionen ett simpelt kors. Men har utvecklats till olika kristna symboler och tecken. I vår grupp gjorde dem flesta en tatuering. Det var bl.a. simpla kors, kors med band, inramade kors, bedjande händer och texter.

Mot kvällen skulle vi ha en sista middag på en armenisk restaurang. Bilda hade anordnat något historiskt i våra ögon, en middag med biskop Severios och den armeniske ärkebiskop. Tyvärr så har de kristna ledarna konflikter emellan. Men det var underbart att se biskoparna på middag tillsammans. Utöver dessa så var även munken Anotonio och munkprästen Moushe med. Även den armeniske prästen. Utöver dessa, fanns det även folk från Bilda och ett jättetrevlig amerikanskt par som är professorer i USA. De har en passion för Jerusalem, dess kristna och speciellt för den syrisk-ortodoxa kyrkan. Vi hade jättefina diskussioner med dem och dem gav ungdomarna mycket stödjande ord.

Efter detta hade vi en sista stund med biskopen. Vi sjöng och samtalade för att sedan säga adjö. Nu packade vi alla våra väskor och gjorde oss redo för ett farväl av Jerusalem, den heliga staden.

Men innan vi skulle säga farväl skulle vi möta vårt sista intryck av Jerusalem och dess befolkning. Vid midnatt promenerade vi ner till uppståndelsekyrkan. Vi var väldigt glada, vi hade blivit lovade att få gå in i Kristi grav och få en sista välsignelse.

Men när vi skulle gå in i den heliga graven så blev vi genast stoppade av en grekisk-ortodox präst. Han skrek på oss och sa att vi inte var välkomna. Det var extremt bedrövande för oss och många visade det i form av ilska eller sorg.

Så vi bestämde oss för att be i den lilla delen av uppståndelsekyrkan som tillhörde vårt folk på söndagarna. Vi gick in i den lilla grotta som är vår kyrka. Men den här gången såg vi inte våra ikoner och helgon. Man måste nämligen plocka ner dem efter varje söndags gudstjänst.

En stund efter att vi börjat sjunga “Fader vår” så dök det upp en annan grekisk-ortodox präst som skulle sprida väldoften av rökelse till Gud, i vårt lilla kapell. Han sade åt oss att vi genast skulle sluta be. Men vissa fortsatte ändå med väldigt låg röst, nästan viskande och då blev han arg och skrek ”sluta nu!”.

Vi kunde inte riktigt begripa det som precis hade hänt. Visst, vi hade förstått att det är en dålig stämning bland de kristna i Jerusalem och att det är mycket konflikter emellan kyrkorna och de andra religiösa ledarna. Men vi kunde inte riktigt förstå till vilken grad förrän vi fick uppleva denna händelse. Vi förstod att det här inte är en rökelse. Det är inte en väldoft inför Gud. Tvärtom.

Drabbade av en extrem sorg och förtvivlan, satt vi med den armeniska prästen i deras stora besöksrum i kyrkan. Han försökte trösta oss, för han såg hur ledsna vi var.

Inte förrän nu förstod vi texten ur Matteus 19, om när Jesus kom närmare Jerusalem och såg staden och brast i gråt över den och sade: "Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon. ...".

Därefter återvände vi till klostret igen fast ledsna och bedrövade över vårt sista intryck av Jerusalem. Hur mycket vacker historia det än finns här, så finns det också tyvärr korrupta människor som vägrar inse Kristi kärleksbudskap.

Avslutande ord

Och med detta avslutar vi nu denna dagbok, för att lämna dig lycklig och upprörd, förundrad och bedrövad. Kanske har du också denna möjlighet någon dag? Att uppleva det vi har upplevt i Israel/Palestina, i Jerusalem, den heliga staden. Tack för ditt stora tålamod som har läst dagboken. Om ni har frågor och funderingar om vår resa, och kanske själva vill anordna en liknande resa, så kan ni kontakta oss via S:t Jacobs hemsida, www.stjacob.se. Vi vill även ge ett tack till Bilda, som anordnat denna resa för oss. Vi vill ge ett stort tack till vår reseledare Antoinette Elias, för att hon tagit tid från familj för att leda gruppen i vår resa. Hon har visat stort engagemang och tålamod. Vi vill tacka S:t Jacobs kyrka som har bidragit ekonomiskt. Vi vill även tacka Fader Gabriel som trots sjukdom kunnat vara med oss under vår resa, som andlig fader.

Med vänliga hälsningar önskar dagboksskribenterna: Robert Ablahad, Bercin Agirman, Andrea Asadour, Alexandra Asso, Fr. Gabriel Barqasho, Ninson Ibrahim, Ninwa Ibrahim, Daoud Kolli, Rimista Kolli, Johnny Soume, Chamiram Tasel och Madlin Tasel.