Idag gick jag förbi en farmor, eller mormor kan det också ha varit, som var ute och promenerade med sina barnbarn. Barnen var i ca sju och nio års åldern.

De skrattade glatt och hela deras uppenbarelse utstrålade glädje över att få umgås med varandra. Jag tittade på den äldre damen, och hela hennes ansikte lyste.

Jag började då fundera över hur de äldre i min släkt varit mot mig när jag var barn. Jag minns kärlek och omsorg, men sådan där skir lycka och glädje? Den där lyckan som enbart kommer med en närvaro och ett fokus på här och nu, nej, det minns jag inte.

Alltid var det alla dessa bestyr, och framförallt oro över både det ena och det andra. Inte för att oron inte kunde vara betingad, men den stal dyrbar tid med yngre generationer. Jag önskar så, att mina äldre släktningar hade tagit sin an oss yngre mer. Lotsat och gett oss sina goda råd. Men också delat sina berättelser i större utsträckning med oss barn.

Jag satt senare vid lunchen och läste Leif Zerns bok Kaddish på motorcykel, där han berättar om sabbaten, då alla världsliga ting ställs åt sidan. ”Det är det som är meningen med att fira sabbat. Man gör en paus i vardagen. Man avstår från nöjen och helgar det som är viktigast i livet. Gud, de nära och kära, levande och döda.”

Att vara nära varandet, det är kanske först då vi kan möta varandra. Vi alla firar kanske inte sabbat, men hur avsätter vi tid för det viktigaste?

En av de böcker som betytt allra mest för mig personligen är CS Lewis bok The Screwtape Letters. Särskilt ett kapitel om tid har stannat hos mig, där han beskriver hur vi som människor ofta lever antingen i det förgångna eller i framtiden. Sörjer eller ångrar dåtid, och oroar oss för framtid.

CS Lewis målar bilden av en evig Gud som står över tiden, och hur vi människor kan koppla in i evigheten på ett fantastiskt sätt. Här och nu. Det är i nuet som tiden och evigheten möts. Det är kanske också så du och jag möts, på riktigt.

Så varför är det så svårt?

När jag gick där, på väg till jobbet, funderade jag alltså på hur jag skulle vilja vara som äldre. Det är lätt för mig att säga som ung och frisk att jag ska vara en glad pensionär, när jag inte alls vet hur det är att vara äldre. När man inte ser så bra längre, när det börjar göra ont där det aldrig gjort ont innan, när tristessen kommer krypandes. Vad vet jag om hur det är att vara gammal?

Men trots det, får jag försöka leva närvarandes idag, och inte oroa mig i onödan idag. Och försöka åter igen imorgon.

Varför oroar vi oss så mycket, och hur mycket tid spenderar jag med att vara närvarande egentligen med det viktigaste här i livet, mina nära och kära?

BRIS (Barnens Rätt I Samhället) är en organisation som Bilda nu och då samarbetar med. Det finns också en ambition att utöka samarbetet.

Under årets Almedalsvecka i Visby arrangerar Bilda, BRIS och S:t Lukas ett seminarium ihop, onsdag 4 juli kl 13.00:

Livsberättelser på drift – men vem lyssnar?

Vi behöver alla formulera vår livsberättelse. Idag finns stora möjligheter, via teknik och sociala medier, att berätta om sitt liv. Något inte minst unga människor utnyttjar. Men - vem lyssnar? Vem läser? Vem orkar ta in? Hur påverkas berättelserna av offentligheten? Och vad händer om ingen lyssnar?

Medverkande:

Kattis Ahlström, generalsekreterare, BRIS.

Carina Söderlund, dialogkonsulent, Bilda.

Marianne Lindell-Fjaestad, leg psykoterapeut och verksamhetschef, S:t Lukas Stockholm.

Moderator: Magnus Sundell, journalist/projektledare Bilda.

Platsen är Barnrättstorget (Skandiahuset), Tage Cervins gata 3

I veckans nummer av Sändaren har jag intervjuat Kattis Ahlström, som sedan i mitten av mars är ny generalsekreterare för BRIS.

    Där uttrycker hon bland annat sin frustration över över att barnrättsfrågor har så låg prioritet i vårt samhälle och över den ”gullighetsstämpel” som dessa frågor ofta får. Det som har med barn att göra betraktas som mjukt och hänvisas ofta till ”eldsjälar”. Hon säger, med tydlig irritation:

    – Jag tycker varken vi kan bygga ett barnengagemang eller ett samhälle på eldsjälar! Det måste vara ett medvetet arbete på alla nivåer, kopplat till politiska beslut och lagstiftning.

Bild: Richard Holmberg

Intervjun kan läsas här: http://www.magnussundell.se/wordpress/?p=1468